Första snön i tjockhult

Jodå, efter den gråaste november i mannaminne kom äntligen snön i natt även till tjockhult. Kallt och jevligt, men ändå så mycket bättre än det gråa landskapet med svarta träd. Bestämde mig tidigare för att göra mig imun mot grådasset och har faktiskt lyckats nonchalera det rätt så bra, men jag är å andra sidan romantiskt förtjust i snö.

På väg till jobbet från lunchen på cykeln ställdes jag också inför det första testet. Is -och snöhal nedförsbacke och jag tänker -undrar hur mycket jag vågar släppa farten innan jag måste bromsa. 33 år gammal är jag för övrigt. Nåväl, anser mig har funnit gränsen efter ett tag och börjar inbromsningen så sakteliga - det här går ju bra tänkte jag. Men så plötsligt en gupp i backen (nämnde jag att det är hal kullersten vi talar om..?). Cykeln viker sig och börjar glida, egentligen skall det vara slutet för mig. Jag borde falla till marken för att sedan mödosamt ta mig upp och låtsas som ingenting för förbipasserande, ni sådär som bara svenskar kan. Men på något sätt lyckas jag landa på ena foten och glider sedan ner för backen med en fot i och cykeln i 45 graders lutning. Tänk Speedway. Eller Isracing i det här fallet kanske. Inget formellt fall alltså, men hjärtat lik förbannat i halsgropen ändå. Vintern är här. Tjohoo!!

/Martin