mot natt 3 feb

Nedan skrevs under en vinglig flight sent igår kväll. Vill ju inte frånhålla er "livet på touren.." trots att en del av texten redan är gammal.

Dessa rader skrivs i en Lufthansa Airbus 321 någonstans över Europa, närmare bestämt en timme sydväst om Frankfurt. Dagen har inte riktigt blivit som vi hade tänkt oss, milt uttryckt. Jag lämnade förvisso tjockhult hyfsat i tid, men hann med att samtala med Sjögren innan jag boardade min flight. Han berättade om snökaos i Skåne och Danmark, om möjligt än värre än när jag och samme Sjögren tog oss mellan Malmö och Båstad i förra veckan på raska(!) 3h 35 min. Vi skulle nu sammanstråla i Frankfurt för vidare transport tillsammans mot vårt mål Lissabon. Något som jag såg mycket fram emot. Sitta och gagga tennis över en flygplansmåltid med Sjögren tyckte jag lät riktigt trevligt.

Men ödet ville annat. Hade knappt hunnit sätta igång mobilen efter landning i Frankfurt en timme sena pga av skitväder även där innan jag möttes av beskedet att Sjögrens flight hade blivit inställd i Köpenhamn. Tydligen var det alltså inte bara sjåpighet från kollegan när han tidigare varnade för förseningar pga snöstorm i landets södra delar.

För egen del kämpade jag med att få reda på om min flight mot Lissabon fortfarande var intakt samtidigt som ett känslospel utkämpade sig för min fru och unga dotter. Dom hade nämligen satt sig i ett plan med Kullaflyg från Bromma med destination Ängelholm. Med tanke på det oroliga vädret i Skåne blev en nybliven far rätt så orolig över minstingens första flygresa, och lika mycket över modern som skulle hantera denna eventuella djävulsresa. Undertecknad rusade igenom Frankfurts flygplats i jakt på rätt gate samtidigt som telefonen gick varm med min egen mor om status på Hélènes flight. Och hur skulle sedan flickorna komma hem till Fleninge (Hélèns föräldrahem) i snökaoset som gavs?
Allt gick dock väl. Eller egentligen strålande. Till slut fick jag äntligen tag i Hélène och ropade oroligt ”Hur mår du, hur mår Emma, är allting ok?” Svaret var musik i mina öron. ”VI har haft världens bästa resa, Emma charmade hela flygplanet och har inte skrikigt en gång”. Otroligt! Fick sedan som grädde på moset en film på mobilen där Hélène byter blöja på en ivrigt pratande Emma, på flygbussen mot Helsingborg… Ljuvliga dotter.

Så när jag nu sitter här på väg mot Lissabon och Fed Cup, klart försenad (landar väl över 01.00 inatt), har ingen aning om jag blir hämtad som utlovat av ITF-gänget, men med underbart vackra ”Tribute to Linn” av Anna Ternheim i lurarna, så känns livet rätt förbannat bra.

Fed Cup då? Har inte hört något mer om laguppställningarna, men vi möter iaf som ni såklart vet Danmark imorgon. Jag misstänker som sagt att fröken Wozniacki inte är med och om det stämmer så ser oddsen mycket bättre ut. Nu tror jag förvisso att vi hade slagit Danmark även med Wozniacki i den danska truppen. Matchen börjar 16.00 imorgon lokal tid, blev hastigt osäker på om det är 1 timme senare där. Nåväl, uppdateringar från matcherna utlovas. Hur frekvent återstår att se beroende på portugisernas internetuppkoppling.

Denna vecka får vi dessutom inte glömma att det spelas junior-EM för flickor –och pojkar 14 och 16. Ett gäng håller till och med till i Karlskrona, missa inte det ni som är in området. En stor tennisvecka med andra ord. Precis som det skall vara.

För er läsare endast, ett urval från min Ipod som gör mig sällskap på denna sena flight.
It´s over – ELO (Gammalt, men ack så bra)
Telegraph Road – Dire Straits (Ett mästerverk)
Fugazi – Marillion (Synfomisk progrock från 80-talet, jag växte upp med detta genom Kristian Bröms I LBTK)
It´s all over but the crying – Garbage (Grym balad)
Enjoy the silence – Depeche Mode (beskrivning öveflödig)
Collapse the light into earth - Porcupine Tree (Obeskrivligt vacker låt av mitt “husband”. Leta upp på spotify eller youtube och bered er på att böla)
Flen/Paris – Kent (typ bortglömd b-sida, hur bra som helst)

/Martin